MLiSAN - Simply the best

ÅH IDAG ÄR DET FREDAG (trogna läsare kanske börjar ana ett återkommande "tema" här på bloggen, varje fredag är jag överlycklig för att jag får komma HEM till Sunne)! Åh jag vill bara kura i hop mig i soffan med min älskling och äta onyttigheter, se på film och kramas.

I morgon blir det galej föresten! Examenshögtiden för oss nyblivna lärare är nämligen då. Så klockan 15.00 bär det av till universitetet med MAMMA, PAPPA, TOBBE & HANNAH (man får bara ta med sig 4 st). Efter det åker vi hem till mamma & pappa, där bjuds det på god mat & släkt och vänner kommer för att gratulera mig till min examen. Det kommer bli så roligt!

I senaste cosmo kan man läsa om vägen till sin nya kropp. Stjärnornas mirakelpass.

Eller så kan man helt enkelt göra som jag...

... och ändå vara himla fin! Hihi...

Nu tar sig MLiSAN en öl på fredagskvällen. Och snart bär det av på pubkväll med bästa Hannah för att se på min fina fina lillebror som spelar ikväll.

Idag hade vi avskedsfika för mig på förskolan. Fick många fina varma kramar av de underbara ungarna. "Jag kommer verkligen att sakna dig Emelie" sa en av godingarna. Och då fick jag kämpa för att hålla tårarna borta...

I min fina garderob hänger mina allra första skor på väggen. De är så fina och så slitna...

Jag älskar att min mamma inte var en sådan där som propsade på att flickor skulle vara ROSA. Rosa är inte min favoritfärg, och absolute inte baby-rosa. Ush. Så jag är hemskt glad att mamma tänkte annorlunda. När jag själv får barn kommer jag att använda all jordens färger på deras kläder. Blått, rött, lila, gult, vitt, grönt, svart och ja kanske t om rosa... men inte så ofta...

Okej. Nu får jag lov att berätta för er om gårdagen. Jag gick alltså på en intervju klockan 13.00 för en förskola i Lerum, Göteborg. Intervjun gick väldigt snabbt, så när jag kom ut var jag lite orolig över att det kanske var negativt att det gick så fort... Men inte mer än 10 minuter efter att vandrat ut från intervjun ringer de upp mig och erbjuder mig en tjänst. De sa att de var otroligt nöjda med mig, och att de kände att allt hade "klickat", både mina kunskaper som förskollärare och min personlighet! HÄRLIGT! Så jag ringde till min MAMMA det första jag gjorde, och storgrät. På en Ica-parkering i Lerum stod alltså en rödgråten Emelie och var så jävla GLAD!

I natt kom det ännu mer tårar... men de handlade mest om att jag insåg hur långt bort från Tobbe jag kommer att vara... Hugaligen. Men vi kommer att fixa det... Det måste vi göra. SÄRSKILT NU när han har gått med på att spela "Halo" (alltså Beyonces "halo", inte dataspelet...haha) på vårt bröllop om 20 år (jag hoppas ju på att det blir tidigare än om 20 år, men om jag sätter målet där så blir jag inte besviken!).