MLiSAN - Simply the best

Fr vänster: Jag, Lovisa, Hannah för ett år sedan i Jönköping.

...Hannah & Lovisa är guld värda. Det finns inga bättre vänner i denna värld. Och ibland måste man liksom låta dem veta det. Precis som Lovisen och jag pratade om för ett tag sedan; man säger nog inte nog ofta allt trevligt och fint man faktiskt tänker om folk. T ex, tycker du att någon har otroligt vackra ögon, eller ett underbart skratt, låt dem veta det. Alla blir vi ju glada av en komplimang, men jag tror att vi alla måste bli bättre på att ge dem. Ge bort en komplimang och få ett leende tillbaka.

Så Hannah: Ditt skratt är helt jäkla underbart! Och fin omtänksamhet går inte av för hackor! Du är godhjärtad och det lyser igenom. Och du ställer alltid upp på din lilla bästis! Vi känner varann utan och innan och kan läsa av varandras känslor som öppna böcker, och jag vet att jag kan lita på dig för all framtid.

Och Lovisa: Du har världens vackraste hår och ett leende som verkligen smittar. Din humor är underbar. Du är omtänksam och generös, och alldeles underbar! Du finns där i vått och torrt och har gjort så länge jag kan minnas.

TACK båda två för att ni är underbara människor, och för att ni vill ha mig i era liv. Riktigt bra vänner växer inte på träd, och jag är så lycklig över att jag har er!

Fick en så himla söt kommentar av en annan Emelie (Panodilkrokodil), hon tyckte att jag & Tobbe utgjorde Bloggspace sötaste par. Så här såg vi ut alldeles i början av vårt förhållande. Och att tänka på att det snart gått 5 år sedan vi blev tillsammans (till sommaren) är helt sjukt. 5 år är mycket, särskilt i vår ålder. Jag har liksom varit ihop med honom i mer än 1/5-del av mitt liv.

Tur att vi fortfarande älskar varann lika mycket. Jag tror verkligen att jag hade sådan tur att jag fann min "soulmate" så tidigt. Det känns som om vi är gjorda för varann. Och eftersom jag är en sådan där tjej som tror på reinkarnation (att man återföds, och har haft tidigare liv) så är jag bombsäker på att vi spelat stora roller för varann i tidigare liv också.

Fann en gammal bild på mig & Lovisa. Den är tagen när vi är i 7-årsåldern. Vi fann varandra redan då, och har hållt ihop sedan dess. Det känns så himla fint att ha en vän som funnits där genom ALLT. Genom barndomen, genom alla sorger, all glädje, all tonårsförvirring, Och ändå står vi kvar vid varandras sidor. Hon känner mig utan och innan, och det finns något så fint i det. Det finns en trygghet.

Det bästa med den här bruden (som vid 7års ålder var otroligt lik Madicken med sitt långa fina hår) är att hon alltid ställer upp. Hon stöttar mig när jag behöver det som mest. Och hon är alltid ett telefonsamtal bort om hon behövs. Hon finns där, ALLTID. Det är guld värt.

Gick in på¨facebook nyss. Och nu sitter jag och gråter. Min finaste Lovisa hade skrivit ett par rader om min flytt och länkat en låt med bästa Lars Winnerbäck "Åt samma håll":

"...tänker på bästatösen Emelie Ögren som kan behöva en dos mod idag. Kom ihåg, att hur långt borta vi än är från varann så ska vi alltid åt samma håll! ♥"

Shit...jag flyttar idag. Om en timme åker jag...

Klicka HÄR och ta del av en liten grej som jag har fixat ihop...

Jag älskar dig Tobbs. And I can see your Halo...